Det har varit stimulerande att få dela med mig av tankar och idéer kring hundträning på den här bloggen. Det finns en intressant mekanik i hjärnan, som gör att när man lämnar ifrån sig, så blir det också utrymme för något nytt. Ungefär som att hälla vatten ur en tillbringare, ju mer jag häller ut, desto mer kan jag fylla på. Bloggen har givit mig tillfälle att fylla på mina tankar runt hundträning.

Livet handlar på så många sätt om att dela med sig. När jag tränar min hund, så delar jag med mig av mina kunskaper och fylls av energi. Vi blir tillsammans ett knippe energi som ger och får av varandra.

Nu vet jag att hundägandet kan innebära svårigheter och problem. Kanske besvikelser över att hunden inte blir den kompis som man hoppats på. Efter att ha levt hela mitt liv med hund, så har jag också gråtit litervis av tårar som haft att göra med hunden. Orsakerna har varit många, sjukdomar, problembeteenden, besvikelser, ja helt enkelt sådant som livet med hund innehåller. Att komma ur sorg, smärta, besvikelse har alltid, alltid inneburit att jag lärt mig något nytt om mig själv och att jag blivit rikare som människa. Jag brukar säga att hunden gör mig till en bättre människa, det känns i alla fall så.

Jag hoppas att mina blogginlägg inspirerat och hjälpt dig med din hund. Mitt råd till dig är att du ska ta itu med det som inte fungerar, från de enkla till de mer svårlösta problemen. Utbilda, dig, sök hjälp och se till att ni har ett stimulerande och rikt liv tillsammans.

canada cialis

canada cialis

önskar

Anne-Marie och Busligans Banana Split ”Splitten”

canada cialisVi närmar oss semestertider. Tid att bara lata sig, umgås med familj och vänner och ta hand om hunden lite extra.

Sommarträningen med min hund ska jag bland annat ägna åt spårträning tidiga morgnar på annorlunda platser. Det kan vara på öde skolgårdar, industriområden, eller badplatser. Underlaget blir ofta asfalt, sand, vatten och grus.

Det här är riktig latmansträning och passar därför bra under semestern. Det är enkelt och lätt att lägga spåret och det behöver inte ”ligga” så lång tid. ”Ligga” handlar om tiden från det att jag går ut spåret till att hunden får följa det.

canada cialisVälj till exempel en asfalterad plan. Det går att hitta vid industriområden, skolgårdar eller köpcentra. Ja, det är tidig morgon som gäller, innan allt folk vaknat upp. Placera hunden i bilen eller ha en medhjälpare som håller den. Gå en sträcka på cirka 20 meter, lägg en godis per meter. Om det blåser, se till att du har vinden i ryggen så att vittringen blåser bortåt, det underlättar för hunden att följa spåret med låg nos. När du gått sträckan går du tillbaka i en vid båge. Avvakta 5-10 minuter innan du låter hunden följa spåret och äta godbitarna. Ha gärna sele och koppel på hunden. Selen underlättar för hunden att fokusera nosen ned mot marken, jämfört med ett halsband som i viss mån kan dra huvudet uppåt..

När spåret ”ligger” innebär det att luftvittringen faller till marken, eller förflyttas. I spårarbete eftersträvar vi att hunden följer den markbundna vittringen. Ett färskt spår innehåller mycket luftburen vittring, medan ett spår som är 30 minuter och mer blir mer markbundet. Gällande asfaltspår är min erfarenhet att hunden har lätt att välja den markbundna vittringen, efter ganska kort liggtid. Förmodligen för att det inte finns vegetation som tar hand om de luftburna delarna.

canada cialisUtveckla svårigheterna genom att gå längre sträckor och placera godbitarna mer glest. Hunden kommer automatiskt att koppla på spårnosen när det blir längre avstånd mellan godisarna.  Låt spåret ”ligga” lite längre för varje gång, utöka med ett par minuter i taget. Vartefter hunden blir mer säker, gör du det svårare. På en skolgård kan du hitta trappor, bänkar och murar som du kan gå på.

När hunden är spårsäker kan du ersätta godbitar med små föremål. Jag brukar klippa sönder gamla koppel i små bitar och använda som spårapporter. Tändstickor är också bra. Hunden behöver inte ta upp föremålet, du kan nöja dig med att den visar på, genom att den stannar till. Var snabb med att belöna ”bra” och ge en godbit. Godbitarna ska förstås vara riktigt goda, typ korv, leverpastej, kokt kyckling eller annat som inte tillhör vardagsmaten.

En badstrand en tidig morgon är också spännande område att träna spår på. Gå i sanden, ut i vattenbrynet, upp över bryggor. Här kan du som föremål använda större leksaker som du gräver ned i sanden.

Den här typen av spårträning är spännande. Den passar alla hundar, liten som stor, och det är en enkel träning som går relativt snabbt. En hund som fått sin dagliga promenad och hjärngympa genom att använda sitt luktsinne, är nöjd.  Då kan man med gott samvete lämna den hemma några timmar för att själv gå ut och njuta av solbadandet.

Lycka till!

I föregående blogg  ”från träning till tävling” skrev jag om vikten av att ladda hunden med goa känslor. Det är de goa känslorna som ska bära hunden genom ett tävlingsprogram, då jag inte får belöna den med godbitar och leksaker.

Men hur gör man när man tränar in ett moment och det blir fel? Hur gör man om träningen inte funkar som man tänkt? Ska man bygga goa känslor trots att det blir fel?

canada cialis. När jag tränar tävlingsmässigt, då genomför jag ett tävlingsprogram på ett så tävlingsmässigt sätt som möjligt. Jag beter mig tävlingsmässigt från början till slut. Jag belönar på samma sätt som jag gör när jag tävlar. Mitt mål med den tävlingsmässiga träningen är att ladda hunden med positiva känslor. När jag har en oerfaren tävlingshund så tränar jag inte alla moment som ingår i programmet. Jag väljer några moment och avslutar med en riklig belöning, utanför planen, och som jag kan ha med på tävling. Successivt utvecklar jag hunden med fler och fler moment inom ramen för den tävlingsmässiga träningen. Jag lägger in den form av belöning under programmet som jag får använda på tävling. Jag övar mig själv i att känna glädje och leverera positiva känslor till hunden. Är det något som inte fungerar bra, går jag av planen och slutar helt enkelt. Detta för att undvika negativa känslor som ska blockera hundens beteenden. Jag tar en liten paus och övergår därefter till att träna enstaka moment.

När jag tränar moment, då går jag helt utanför ramen för tävlingsträningen. Jag belönar, leker och bryter oönskade beteenden. Att bryta ett oönskat beteende kan vara om min hund otillåtet springer fram till en människa som är på planen, då säger jag ”nej”. Samtidigt blir jag medveten om att jag utsatt hunden för en störning som den inte klarar, jag behöver gå tillbaka i träningen och öva med människor som störning så att den blir mer trygg och säker i detta. Jag tillrättavisar dock inte hunden i något beteende som den håller på att lära sig, där belönar jag det som är rätt och nonchalerar det som blir fel.

Störningar som finns runt omkring är en vanlig orsak till att hunden inte lyder både på träning och tävling. Hundar är också olika känsliga för störningar. Min erfarenhet är att man behöver hantera hundar olika utifrån deras känslighet. Vissa hundar behöver begränsas med ett ”nej” och som kontrast till detta belönas för rätt beteende. Andra hundar behöver vänja sig vid störningarna utan att jag som förare gör något annat än belönar och stärker upp hunden i rätt beteende. Det hänger ihop med hur viktig belöningen är för hunden. Vill hunden väldigt gärna ha sin belöning blir det enklare för den att stänga ute sin omgivning och koncentrera sig på att göra det som leder till belöning. Är belöningen inte lika viktig, behöver hunden begränsas att ta in omgivningen.

Vanligtvis tror jag att vi inte lägger tillräckligt med tid på störningsträning. canada cialis

Hundträning innebär att man får träna sig i att tänka utveckling. Ja, i alla fall är det så för mig. Även om Splitten är fyra år gammal och en väldigt lydig hund, så är han inte ”klar”. Han har mognat och är mer stabil än när han var två år och det gör att jag kan lita på att han lyder mig i nästan alla lägen.  Men ”klar” är han inte.

Strävan efter att hunden ska blir lite duktigare för varje dag, tror jag har en pedagogisk effekt på hundägaren? Är man nöjd och tycker att man är klar med något, då brukar det leda till försämring, oavsett vad det handlar om i livet. Därför tror jag det är viktigt att hela tiden hitta nya utmaningar som gör att både du och hunden får anstränga er.

Tränar man sin hund för tävling, då har man tydliga mål att sträva mot. En av utmaningarna på tävling är att man inte får belöna hunden med godis eller leksaker mellan momenten. Är den van att få godis efter varje prestation, då kommer den efter några tävlingar att märka skillnad. Den kommer att associera tävling med uteblivet godis, och träning med godis. Det lär den sig och efter ett antal tävlingar är det risk att hunden blir mindre uppmärksam och börjar att slarva. Det är förstås inte ett dugg roligt. Det är ju på tävling man verkligen vill lyckas.

Hur undviker man då detta? Jo - det gäller att ladda hela träningssituationen med massor av positiva känslor som gör att hunden är riktigt glad. Det kommer i förlängningen att medföra att belöningen inte har så stor betydelse. Hunden orkar att jobba en lång stund för att den är glad och kan vänta på att få en slutbelöning.

En bra jämförelse hörde jag av djurtränaren Bob Baily när han pratade om belöning, då sa han: canada cialis Om du tänker efter - visst är det är ganska svårt att säga vad som är det bästa med en fin middag? Det är vanligtvis hela middagen sammantaget som är en härlig upplevelse, tänker jag. Efteråt, när man sitter och är mätt och belåten då har man en härlig känsla i kropp och sinne. Utifrån Bob Baileys jämförelse så tänker jag att ett träningspass med min hund ska vara ungefär som en festmiddag är för mig. Hunden ska vara uppfylld under hela träningen och sedan när vi avslutat ska den känna sig nöjd och glad och få ”efterrätten” som kanske består av leverpastej eller att leka med bästa leksaken eller en stunds gosande tillsammans med mig.

För att lyckas nå detta hos hunden, handlar det om att bygga upp känslan i kroppen. canada cialis För att fortsätta att jämföra med fin middag, så vet du säkert hur det känns om någon slår ut ett glas med dryck på middagsbordet? Under en stund försvinner feststämningen och alla gäster blir lite oroliga. Så upplever hunden en korrigering under träningen.

Det gäller alltså att med hjälp av godbitar, lek, attityd och kroppsspråk bygga känsla i hunden som håller genom ett helt tävlingsprogram, för att den tillslut ska få belöningen. Det här kräver förstås massor av träning och mycket eftertanke från dig som förare. Men det betalar sig också med fina tävlingsresultat.

Vad är det du tränar mest på? Oavsett om du tränar hunden i allmänlydnad, i tävlingslydnad eller i övningar som syftar till att aktivera din hund, så är frågan - canada cialis Tränar du den att göra samma sak gång efter annan, eller tränar du den att förbättra sina prestationer?

Viss färdighetsträning är bra, alltså att hunden verkligen lär sig att göra beteenden med säkerhet. Men ganska snart så ramlar man själv in i slentrian och då gör hunden det också. Slentrian leder lätt till att koncentrationen minskar och att beteenden försämras. Det här sker dessutom ofta utan att man är riktigt medveten om det. Hunden gör det jag lärt den, men canada cialis den gör det påverkas av omgivningen, av min attityd, min energi och koncentration.

Men allt handlar inte om föraren. En hund kan förstås skifta i dagsform. Den kan vara påverkad av olika faktorer som i första hand försämrar motivationen. En ängslig och osäker hund påverkas ständigt av omgivningen och får svårt att koncentrera sig om oron tar överhand. En hanhund kan bli påverkad om det finns mycket löptikar i dess omgivning. Då blir den mer disträ och mindre motiverad att rikta sin uppmärksamhet och koncentration mot hundägaren. Var går då gränsdragningen mellan att låta hunden vila, eller att öva den? Vad gör man åt formsvacka och motivation som inte är på topp? Att ”vila sig i form”, det tror inte jag på – om hunden är frisk vill säga. Träning i lämplig omfattning är ett sätt att få hunden i form.

Jag kopplar tillbaka till koncentrationsövningar som jag skrivit om i tidigare blogg. Förmågan att koncentrera sig är grunden till så mycket och om hunden inte är i form för så mycket annat, så är det ändå värdefullt att träna just detta. Man behöver hjälpa hunden att komma i form. Det gäller även om det finns löptikar, katter, harar, lekande barn, lekande hundar, brummande bilar eller vad nu hunden blir störd av? Men förutsättningen är, som vanligt, att belöningen är värdefull för hunden, att det går att få den ”på andra tankar”. I annat fall fungerar det inte.

Jag har tidigare knutit an till att använda hundens måltider som en möjlighet till träning. Du kan öva koncentration, kontakt och lyhördhet och belöna med mat. Här kommer en övning som också är en form av dirigeringsträning. Använd till exempel fyra matskålar. Lägg lite mat i varje skål. Placera matskålarna på olika platser, med olika riktning, till höger, till vänster, rakt fram och rakt bakåt. Placera hunden i mitten ”sitt” och dirigera den att äta till exempel från den högra matskålen. Dirigeringen gör du genom att stå mitt emot hunden och peka med armen i önskad riktning och säga ”varsågod”. När den ätit klart säger du ”vänta” (under förutsättning att den kan ordet), ta tillbaka den till utgångspunkten och dirigerar den att äta ur en annan skål.

canada cialis är det klokt att ha mat bara i den skål som du dirigerar hunden till. Medan den äter lägger du ny mat i en annan skål. Detta för att hunden inte ska gå till ”fel” skål och bli belönad. Det skulle leda till att du behöver korrigera den och säga ”nej” och då fylls övningen av negativa vibbar. Som alltid handlar det om att canada cialis. Avstånd väljer du också utifrån vad hunden klarar av.

Om du känner att du inte vill störa hundens matro, välj istället att göra detta som en övning med korvbitar, innan du serverar maten. Du kan förstås göra detta både inomhus och utomhus. Det är en övning som fungerar med de flesta hundar som är lite sugna på att äta förstås.

I nästa blogg fortsätter jag på temat ”utveckla träningen”.

canada cialis

I gårdagens blogg talade jag om koncentrationsövningar. När jag på kvällen åkte till klubben för att tränade Splitten, så funderade jag över hur noga jag är med att börja med koncentrationsträning?  Då menar jag att han sitter bredvid mig och håller ögonkontakt, en riktigt lång stund, trots att det är många störningar runt omkring. Jag insåg att jag slarvar med detta, så den här träningskvällen fokuserade jag på koncentration.

Vi startade träningen på grusvägen intill träningsplanen, där var fullt av folk, hundar och parkerade bilar. Jag sa orden ”se på mig”, som han har lärt sig sedan tidigare. Han tog kontakt, höll kontakten och jag belönade. Eftersom han är tränad i detta förlängde jag ganska snabbt tiden för koncentrationen till ett par minuter. Efter fem övningar i total koncentration där han inte vek med blicken en enda gång, gick vi ut på appellplanen och då var han fortfarande helt koncentrerad.

Vårt träningspass gick fantastiskt bra. Han var riktigt duktig och gjorde alla moment nästan perfekt. Vi höll inte på så länge, för när allt fungerar så finns ju inte orsak att upprepa gång efter annan. Här är konsten att skilja mellan att öva för att bli bättre, eller att upprepa övningar som inte leder till framsteg. Det är alltför lätt att repetera och repetera utan att det leder framåt, det kan till och med leda till försämring.

Vad var nu skillnaden – hur brukar jag göra annars? Vanligtvis börjar jag med lekfulla övningar. Jag har då en glad hund som jag börjar träna. Men koncentration gör inte att en vovven blir mindre glad. Tvärtom, koncentration som ger belöning, skapar också glädje.

Hur vanligt är det inte att man tränar rutinmässigt och glömmer vad som ger kvalité i träningen. Absolut viktigaste är koncentration och det gäller i all träning både i allmänlydnad, i agility, i lydnad – ja i allt!

Mitt tips till dig, är att öka koncentrationsträningen i vardagen. Till exempel innan du ska ge din hund mat. Ställ maten på en ny plats. Vänd hunden bakdel åt matskålen, låt den sitta eller stå och begär att den ska hålla ögonkontakt med dig innan du säger ”varsågod”. Förläng tiden undan för undan. Byt matplats lite då och då.

Vanor och rutiner är bra på många sätt, men det leder också till onödig slentrian. När man är fångad i en vana slutar man att tänka och slutar att koncentrera sig. Se till att din hund behöver ”tänka” i så många situationer som möjligt så höjer du förmågan till koncentration.

Tack för att jag får dela med mig av mina tankar på denna blogg. Det ger mig tillfälle att reflektera lite extra kring min egen träning. Gissa vad jag ska börja kvällens träningspass med?

Kommer du ihåg hur det var när du skulle lära dig att cykla? Du behövde koncentrera alla dina tankar och din kropp för att hålla balansen. Samtidigt skulle du utföra de rörelser som krävs för att cykla. Tappade du koncentrationen, så körde du förmodligen omkull? Idag klarar du säkert att cykla utan att fokusera hela dig. Du har övat förmågan och gör det automatiskt.

När hunden ska lära sig något, så behöver den koncentrera sig. Den behöver ha sina sinnen fokuserade för att både höra och göra det du försöker att lära den. Hunden har inte heller någon föreställning om vad den ska göra. Jämfört med när du var barn, då hade du en bild av hur andra cyklar och hur roligt det verkade.

Ju mer koncentrerad hunden är desto bättre kommer den att utföra de beteenden som du belönar. Det är förstås nödvändigt att du vet exakt vad du ska belöna. Vilka rörelser och vilket tempo som du vill att hunden ska använda.

Det vanligaste sättet att träna koncentration är att träna hunden att hålla ögonkontakt. Men det finns många andra övningar som utvecklar koncentration. Till exempel att balansera en godbit på nosen, eller att stå still på samma fläck i flera minuter, att ligga stilla med huvudet på marken, att gå fot och så vidare. Det gemensamma för alla koncentrationsövningar är att man börjar med en kort stund och successivt förlänger. Hunden ska lyckas längre och längre stund. Den anstränger sig att utföra beteendet för att få sin belöning.

Precis som beteendet att cykla blivit automatiserat för dig, så blir beteenden också automatiserade för hunden. Men det kommer inte av sig själv, det krävs träning och åter träning. Vissa hundar har lättare andra har svårare. Förmågan att koncentrera sig övas upp utifrån individens förutsättningar. Jämför inte med andra, skapa istället din egen plan för hur du och din hund utvecklas.

Vilka tips på koncentrationsövningar har du att dela med dig?

Våra hundar kan inte prata. De kan inte förmedla ”min tass är öm” eller ”min rygg känns stel”. Vanligtvis så svarar de på alla tecken till aktiviteter med svansviftning och glädje. En hund kan vara riktigt dålig utan att man som ägare anar oråd.

Jag har fått berättat för mig en rad historier om hundar som tävlat och gjort strålande resultat och några timmar efter tävlingen har de befunnit sig på operationsbordet på grund av livmoderinflammation, cancer eller andra otrevligheter. Hundägaren har inte sett några tecken.

Smärta i rygg, leder och ben är mer vanligt än ovanligt. Hos en aktiv hund som tränas, får man till och med betrakta det som naturligt, säger fysterapeuterna. Det är som med vilken idrottsman som helst, ibland uppstår sträckningar, stukningar och överbelastning. Problemet är att hunden inte kan berätta det. Den kan gå med en mindre skada under en lång tid, innan vi märker det. Därför gäller det att vara observant på sin vovve och lägga märke till små förändringar. Exempel på små förändringar som ofta hänger ihop med sträckning eller överbelastning är:

• Hunden vill inte hoppa upp i bilen.
• Den sitter endast på ena ”skinkan”.
• Den är stel när den reser sig från liggande ställning.
• Den visar tecken på hälta.
• Vid krypträning ändrar den teknik.
• Den gnäller omotiverat.
• Den morrar när den blir vidrörd på viss del av kroppen.
• Den är allmänt mer långsam än vanligt.
• När den står still avlastar den något ben, den kanske står på tå med ena foten.

Gör till vana att känna igenom din hund efter långpromenader eller annan ansträngning. Är hunden mer varm på något ben eller någon led, så ska du hålla ögonen öppna. Att ge den lite massage gör gott för både kropp och psyke.

Det är ganska enkelt att förebygga skador genom att vara noga med att hunden  får värma upp ordentligt. Det gäller till exempel inför att jaga efter bollar eller pinnar som du kanske kastar till den. Det gäller också innan den börjar att springa och leka och jaga andra hundkompisar. Lek med andra hundar är en vanlig orsak till skador, samtidigt är det en allsidig träning av kroppen.

Nästa vecka fortsätter jag att skriva om inlärning och träning.

Den här årstiden när naturen knoppas och slår ut i blom, då smittar växtkraften av sig, upplever jag. Det är så härligt att vakna på morgonen, när det är ljust, varmt, grönt och njutbart. I morse åkte löparskorna på. Jag springer inte alltför ofta, så konditionen är begränsad, men det går ju att växla mellan att springa och  gå. Som vanligt är min filosofi att det ska vara kul att motionera, jag har inte ambitionen att bli utpumpad.

Splitten fick på sig sele och expanderlina som jag kopplade till ett bälte. Lite draghjälp blir det, även om jag kunde hoppats på lite mer , han har en tendens att vara lite lat min kelpie! Lite motstånd i linan är nyttigt för honom och ger bra muskelträning. Selen är också en signal att det är okej att dra i kopplet eller linan. När han har halsband är det däremot inte okej att dra. Det är ju viktigt att vara tydlig och konsekvent, så att hunden kan förhålla sig på det vis som den tränats. Selen ska också vara väl utformad och sitta tätt intill halsen, så att belastningen blir fysiskt riktig. 

På bild: Splitten iförd en bra sele, kopplad med expanderlina som ansluter till ett midjebälte med väska. Väskan går att ta bort.

Det finns förresten en springtävling för hund och hundägare. Den 11 september går den av stapel på Lidingö, utanför Stockholm.  Kanske kan det vara en rolig morot att träna inför? Jag funderar på att anmäla mig, några fler som hänger på? Förra året var en kollega här på Brukshundklubbens kansliet med på tävlingen och den var riktigt proffsigt arrangerad och med många priser.  Flera långväga deltagare var också med.

På Brukshundklubbens shop kan du köpa bra böcker om friskvård, fysträning och massage för hund. De rekommenderas.  Hundar drabbas ofta av olika skador och problem med rygg och leder. Vi kan förebygga en hel del av dessa skador om vi bara har kunskap.

Min blogg har handlat om hur man lär och tränar hund på olika sätt. Idag byter jag tema och skriver om fysisk träning, i förhoppning att inspirera dig som läsare.

Min och Splittens morgon promenad ersattes idag av en cykeltur. Jag brukar växla mellan promenader, cykelmotion och skogsvandring för att ge min hund en allsidig motion.

När man ska cykla med hund behöver man lära hur den ska förhålla sig intill cykeln. Jag har sele på min hund och håller den i ganska stramt koppel, för att undvika risken att den springer framför cykelhjulet eller hamnar bakom. Jag börjar med att låta min hund gå vid sidan om cykeln, så att han får värma upp och rasta sig. Efter ungefär femton minuter hoppar jag upp på hojen. Jag cyklar i det tempo som gör att det hela tiden ska vara roligt att springa. Mellan varven öser vi på i full fart för att verkligen sträcka ut.

När jag cyklar och har Splitten kopplad bredvid mig, då får han inte stanna och lukta här och där. Att springa intill cykeln är en uppgift, inte en rastning, den ska vara avklarad innan.

Att cykla med hund kräver full uppmärksamhet, både på hunden och på omgivningen, allt för att undvika att köra omkull.

Under cykelturen stannar jag ibland vid ett skogsområde. Parkerar cykeln och går in och strosar runt bland blåbärsris. Vi klättrar upp och ned för sluttningar och berg. Splitten tycker att det är roligt att hoppa upp på olika stenar. Ibland övar jag dirigering. Jag pekar på olika stenar och belönar förstås när han hoppar rätt.

Omkullvälta träd, ja de är till för att gå balansgång på, både för mig och Splitten. Naturen erbjuder många roliga träningsmöjligheter om man bara har ögonen öppna.

På hemväg, de sista femton minuterna, lugnar jag upp tempot kliver av cykeln och låter honom varva ned.

Ge akt på att hunden inte får mat senare än ett par timmar innan den ska ut och springa, inte heller för snabbt efter att ni kommit hem. En fylld magsäck gör att hunden kan drabbas av magomvridning, vilket är livshotande och kräver snabb veterinärvård. Tänk igenom vid vilka tidpunkter som hundens måltider serveras i förhållande till hur du motionerar och tränar din hund. Jag ger min hund mat efter morgonmotionen och en timme innan det är sovdags.

I mina senaste bloggar har jag skrivit om att ställa krav och hur man kan arbeta med kravställning i förhållande till hund. Jag vill poängtera att jag inte gillar ordet ”krav”. Samtidigt är det viktigt att förhålla sig till krav om man vill komma framåt i livet.

Vi använder många olika ord för att förstå och förmedla oss med varandra. Orden innehåller värderingar. Det i sin tur leder lätt till ett ”rätt och fel tänkande”. Typ – det är fel att ställa krav, hunden ska förhålla sig av fri vilja till mig. På klubbar diskuteras ibland om att en instruktör jobbar med kravfas i inlärningen och en annan jobbar inte med detta. Man värderar och anser att den ene har rätt och den andre har fel. ”Rätt och fel” tänk begränsar oss … eller i alla fall mig. I varje ”fel” gömmer sig en möjlighet, en utmaning och utveckling.

Jag tycker som sagt inte om ordet ”krav”, jag gillar inte heller ordet ”måste”, samtidigt så behöver jag förhålla mig till en omgivning som på många sätt är kravfylld. Jag behöver förhålla mig till detta för att jag vill vara en bra människa och för att må bra.

Det är många olika saker som jag vill uppnå i livet.  Om jag nu verkligen VILL på riktigt, så kommer det att ställa krav på mig. Vill jag till exempel nå tävlingsframgångar med min hund, så ställer det krav på mig att träna ofta, annars kan jag inte förvänta mig dessa framgångar.

Å hunden – den har inget val om den vill leva hos mig eller inte. Jag har köpt den, jag äger den och jag har ansvar för den. Ansvaret innebär att jag behöver ställa krav i första hand på mig själv för att ge hunden ett så bra liv så möjligt. Det medför också krav på hunden.

Men - för att göra livet så roligt som möjligt , så har jag tagit bort tråkiga ord som ”krav” och ”måste”. Istället frågar jag mig vad jag canada cialis? Nästa fråga är canada cialis? Sedan handlar det om att jobba, ibland med ”blod, svett och tårar”, för att nå målet. Det är viktigt att ha i minnet att det är viljan som driver, inte krav eller måste. Det känns bra att knyta an till viljan, de dagar när det regnar, är kallt och trist ute och det spontant skulle kännas bättre att sitta inne och kura. Då får jag påminna mig att jag vill nå resultat med min hund, jag måste inte.

Samma är det med min hund, jag frågar mig vad min vovve kan vilja för att leva ett bra liv tillsammans med mig? Hur ska jag göra för att matcha hundens och min vilja och nå en gemensam? För att lyckas med detta är det ibland ett intensivt, tålamodsprövande, tröttsamt och ändå roligt arbete. Resultatet är att jag har en hund som verkligen canada cialis vara med mig. Tänk – om den kunde välja och kunde prata och skulle säga att ”jag vill hellre flytta till familjen Östergren”. Hur skulle det kännas?

Att odla sin egen och sin hunds vilja till samarbete är guld värt och ger en fin livskvalité för oss båda.

 Man kan samarbeta på många sätt

Att leka fram kraven bygger på att jag har skapat kontakt med hunden och att den vill leka med mig. Leken kan växla mellan att vi busar med en leksak, jagar varandra eller brottas. Vilken typ av lek man väljer är helt beroende på hunden som individ. Brottningslek är till exempel inte lämpligt med en hund som har alltför stor kamplust, då är det lätt att leken går överstyr. Det är också viktigt att balansera leken mellan aktivitet och passivitet. Är jag passiv ska hunden vara passiv. Det är jag som styr. Hunden ska inte hoppa på mig för att få igång mig, det är bara genom kontakt och passivitet som leken kan fortsätta.

Använder man leksak är det klokt att ha två grejer, så växlar jag vilken som hunden har och vilken som jag har. Det viktiga är att hunden hela tiden upplever att jag har den roligaste saken. Hunden ska koncentrera sig på att vilja ha det som jag har, inte att springa iväg med det som den själv har i munnen.

I leken kan ingå att jag springer och gömmer mig, så att hunden får koncentrera sig att hålla reda på var jag är. Om hunden av något skäl inte är med på noterna, utan springer och börjar lukta i backen, är jag kvick att springa fram till den. Med bestämd röst säger jag ”vad gör du” och ser sträng ut, sedan springer jag därifrån. Har tillsägelsen varit effektiv kommer vovven att i full fart springande efter mig.

Har man en hund som är svår att leka med, som inte gillar leksaker, inte bryr sig ifall jag går och gömmer mig, så är det måltiderna som är ”vapnet”. Det går att lägga mat i burkar som jag kan kasta iväg, som jag kan gömma, eller som jag kan hålla i och röra mig med. För att få sin mat behöver hunden på olika sätt engagera sig i vad jag företar mig. Om den nonchalerar genom att gå ifrån mig agerar jag med bestämd röst ”vad gör du” och intar strängt utseende.

I leken kan jag också lägga in ord som hunden lyder, typ ”ligg”, ”sitt”, ”stå stilla”. Då tränas orden hopkopplat till leken. Hunden får koncentrera sig att lyssna och agera samtidigt som vi har roligt. Ge akt på att hunden lyder snabbt. Kasta ibland godis som belöning. Är hunden nonchalant, visa dig bestämd.

Att leka med sin hund, handlar som allt annat om övning. Tänk på att ge akt på hur du agerar och vilket gensvar du får. Det är förstås viktigt att man själv har ett ordentligt engagemang, någon ”låtsaslek” brukar inte stimulera hunden. I detta kan du öva upp din förmåga att ”agera dina krav” på ett utvecklande sätt och inta en ledarroll i förhållande till hunden, samtidigt som du släpper fram barnet inom dig och har kul med din vovve! 

Och, ha lina på hunden så att du har den under kontroll.

Sandra har kommenterat i min blogg och funderat hur man ställer krav? En klok fråga. Ordet krav upplever jag egentligen negativt. Det känns som krav handlar om att inordna sig i något som man egentligen inte vill. Om man vill så innebär det ju inget krav.

Hur är det då med hundar, kan vi ställa krav på dem? Visst kan vi göra det. Jag gör det i alla fall. Dels så ställer jag belöningskrav – Splitten behöver göra vissa saker för att få sin belöning, det bygger på positiv förstärkning. Ibland kräver jag också saker som inte är lika kul, som att klippa klorna.  Splitten ser klotången, vet att jag ska klippa och kommer moloket lunkande till mig, när jag säger ”kom”. Det är ett krav från min sida att han ska komma och acceptera att klorna blir klippta, men han är inte glad. Han står lugnt medan jag klipper och äter pliktskyldigt godbitarna som jag ger mellan varven. Samma sak gäller när jag tar in honom i duschen. Han har inget val, jag försöker att göra det så trivsamt som möjligt, men han gillar det inte, men väljer ändå att lyda mig.

Motsvarande situationer dyker också upp utomhus. Löptiksfläckar, hundar som är intressanta, kaniner, katter och så vidare. Han får inte välja att springa efter en kanin, det finns inget alternativ. Jag har byggt upp detta med så mycket positiva effekter som möjligt samtidigt finns ett förbud. Gällande jakten så är det ordet ”nej” som hindrar honom. Gällande löptiksfläckar så "agerar jag mitt krav".

Man kan ju fråga sig om man kan ställa krav i alla sammanhang eller bara i vissa. Personligen väljer jag att ställa krav i vissa sammanhang, därav att jag har SOS-orden. Då finns det inget val. I andra lägen styr jag utifrån situationen. Splitten får ibland ligga i sängen och ibland inte. Jag säger helt enkelt till honom ”kom upp” eller ”gå ner”. Han beter sig utifrån det jag säger, vilket gör att det inte blir svårt. Hur man förhåller sig till kraven tror jag har att göra med vilken typ av hund man har och vilken typ av människa man är. Vissa hundar kräver otroligt tydliga ramar, medan andra kan ha dem lite mer suddiga. Det viktiga är att man själv är på det klara med hur man agerar, så att man inte blir orättvis mot hunden. Bannar den ibland och ställer krav som den inte klarar att leva upp till. Hunden ska veta hur den ska förhålla sig, det är viktigt för tryggheten.

Sandra undrade vad jag menar med att jag ”agerar mina krav”. Egentligen är det väldigt svårt att förklara, låt mig försöka. Det bygger på ett samspel mellan samarbete och bestämmande, där hunden hela tiden litar på mig. Visar hunden en tendens att vilja fly, då har jag agerat mina krav på ett negativt sätt som skapar avstånd. När jag agerar mina krav, har hunden successivt tränats att arbeta sig ur obehaget för att få något positivt. Kloklippningen är inte rolig, men den leder till godbit och glad matte. De signaler som jag använder när jag agerar mina krav är inte aggressiva, bara bestämda. Aggression skapar rädsla och flykt. Bestämdhet skapar lugn och lyhördhet. Den bestämda attityden syns i ansiktet , i kroppsspråket och hörs på rösten – rösten är väldigt viktig!

Hur tränar man att ”agera sina krav”? Som i så mycket annat bygger jag upp detta i leken. Om hunden tycker att det är roligt att leka med leksaker underlättar det. Det är jag som äger leksakerna och formar leken utifrån att samarbeta och bestämma. Den här formen av kommunikation är svår och samtidigt väldigt intressant. Och som med all hundträning, så handlar det om att pröva i små steg och ge akt på hur hunden reagerar.

Fortsättning följer…

Ordet ”loss” vill jag rekommendera som ett SOS-ord. Det kan ju hända att hunden tar något otrevligt eller till och med farligt i munnen som jag vill att den omedelbart ska spotta ut. Jag tränar in detta ord redan när valpen är 10-14 veckor.

Jag väljer den spontana vägen. Jag förser mig med riktigt gott godis, typ leverpastej. När valpen tagit någon grej i munnen som inte är ätbart, håller jag leverpastej tätt intill nosen. Då valpen visar en reaktion säger jag ”loss”, så får den förstås pastej. Sedan övar jag det när tillfälle ges och utifrån vad valpen plockar upp för olika ting. Det gäller förstås att ha godbitar i beredskap, skär upp små bitar som ligger i en skål i kylen. Ställ ut små skålar på lämpliga platser i hemmet.

Så småningom övar jag det också med ätbara saker, typ hårt bröd, morötter och sådant som inte är så attraktivt för hunden att direkt börja mumsa på. Till att börja med håller jag brödbiten intill nosen, säger ”loss” och ger pastej. Effekten är att det är viktigare att avstå eller spotta ut på ordet ”loss” än att ta in det i munnen.

Utomhus kan det mer oförberett hända att valpen plockar i sig saker. Det är viktigt att använda ordet ”loss” endast i de lägen när det finns förutsättningar att den hörsammar. Är den till exempel på väg att svälja så är det lönlöst att säga något. Sväljreflexerna har satt igång och det är inte ens möjligt för den att spotta ut det.

Övar du det under kontrollerade former inomhus, så skapar du möjlighet att det ska fungera bra utomhus.

Förra veckan pratade jag om ”SOS-ord”, vikten av att lära in ord som påverkar hunden att lyda omedelbart. Här fortsätter detta tema.

Jag börjar med att fråga mig vilken attityd jag vill ha hos hunden för att den ska lyda snabbt? Ska jag bygga inlärningen helt på positiv förstärkning, eller ska jag lägga in någon form av krav?

Vad är det som skapar 100 % lydnad – om det nu är möjligt att uppnå detta? Trots allt är det djur vi arbetar med, oförutsedda reaktioner kan alltid inträffa.

Det finns inom forskningen mycket som stödjer att den snabbaste effekten på en reaktion når man genom positiv förstärkning. Du kan få en hund att slänga sig i backen på ordet ”ligg” om den förväntar sig en värdefull belöning. Det viktiga är, som jag skrivit tidigare, att hitta den belöning som gör att hunden canada cialis anstränga sig. Under inlärningen av ordet förstärker jag beteendet ofta och rikligt, för att nå känslan av ”bingo”. När hunden utför beteendet med den snabbhet som jag vill, kan belöningen bli mer oregelbunden. Men - jag väljer dock att alltid ge hunden någon form av bekräftelse. Jag skapar också variation så att hunden upprätthåller en hög förväntan att lyda.

Ordet ”ligg” tycker jag är bra om hunden lyder på långt avstånd. Jag utvecklar färdigheten att lägga sig snabbt genom en lek, där hunden i början är nära mig. Jag säger ”ligg” belönar snabbt och springer sedan och leker med den en stund, under leken ingår liggträningen. Då får jag upp en intensitet i hundens agerande, som också ökar snabbheten i alla rörelser, även i läggandet.

I SOS-orden inför jag också ett krav. Det bygger på att hunden inte ska uppmärksamma andra alternativ. Kravet kommer först när jag vet att hunden har en god kunskap att lyda ordet. Härigenom har jag ambitionen att nå 100 % lydnad. Det bygger på en dominanssignal från mig i den sekund då hunden inte är lyhörd. Om jag till exempel ropar ”ligg” och jag ser att Splitten uppmärksammar en ekorre istället, så är jag jättesnabb att med barsk röst säga ”vad gör du”? Orden jag säger har väldigt liten betydelse, det är röstläget som är betydelsefullt. Samtidigt har jag ett bestämt agerande i alla mina signaler. Om hunden reagerar på dessa signaler beror på vår relation och att hunden lärt sig spelreglerna för att känna sig trygg med mig, att den vill samarbeta och att den också acceptera att jag bestämmer.

Att införa krav i förhållande till hunden handlar om en rad individuella delar, både med hänsyn till vilken typ av hund det är och vilken förmåga jag har att ”agera mina krav”.

Ställer du krav på din hund? Hur formar du i så fall dessa?

Mer om krav och SOS-ord imorgon.